Godmorgon, godmorgon!

Redan torsdag! Dagarna bara springer förbi. Jag önskar att man kunde stoppa tiden en stund och bara njuta av allting! Varför går allt så fort? Varför måste allt bli så vuxet? Jag vill bli barn igen. Barnasinnet finns givetvis kvar, och det blir jag aldrig av med. Men jag vill bli liten igen!

Anyhow, Hugo har precis knallat iväg till skolan. Jag sitter här med mitt morgonkaffe och har precis satt igång en maskin tvätt! Gudomligt med egen tvättmaskin :)

Vid lunch ska jag möta upp Angelica för att ta en promenad tillsammans. Prata lite skit & komma ut i friska luften. Lovely! Jag saknar henne. Vi har liksom inte träffats sedan i lördags! Fy skam, så får det inte vara ;)

- - -

Igår kväll satt jag som sagt & kikade igenom gamla bilder på Hugo när han var liten. Tittade även igenom journalen sedan min graviditet och förlossning.

En tår föll - ännu en föll - och till slut satt jag och tokbölade samtidigt som jag log av tanken av det hela! Tänk vad jag har lyckats bra ändå.

Efter 9 månader, fem dagar, åtta timmar värkar, fem timmar på förlossningen & fyra minuters krystande så var jag mamma.

Mamma till en liten filur som under hela tiden av graviditeten (från att vi visste att det blev en pojke) hette Jesper. I fyra månader hette han Jesper i magen.. tills några dagar innan förlossningen då Johan sa "glöm Jesper, han ska heta Hugo" efter att ha suttit och glott på djungeldjuret Hugo på tv:n.

Och ja, Hugo fick det bli. Hade jag fött en flicka hade det blivit Ronja.

Det är härligt att vara mamma! Jag njuter varje sekund, trots att det är jobbigt att han åker till sin pappa varannan vecka.

Eller, det låter fel. Det är inte jobbigt att han är där, men jag vill ha honom hos mig jämt. Jag är fullt medveten om hur bra han har det där & hur bra han trivs med sin pappa, hans sambo & hennes dotter.

Anledningen till att det ändå känns bra när han är där är för att vi har en sån fin kontakt allihopa. Ett starkt teamwork & en jätte fin kontakt!

Jag tycker att det är så härligt när Hugo kommer hem och pratar så fint om sin familj på Johans sida. Om Johans sambo, hennes dotter och deras gemenskap. Det är så fantastiskt att Hugo är så älskad av många. Att dom tar sig an honom och att dom är en härlig familj. Dom på deras sätt - vi på vårat sätt!

Och tillsammans blir vi ett starkt team som hjälps åt & ställer upp för varandra.

Det är härligt!

 

Johanna

17 mars 2011 08:53

Du skriver så fint Linda!!! DU är så klok och bra, så snäll, omtänksam och jag håller med dig om det här att bli liten igen.. ! :)

Jag är så stolt över er och ni ska verkligen ha credit för att ni lyckas ordna så bra och komma överens runt Hugo, det är så enormt viktigt och en stor trygghet, för barnen inte minst!!!

Ha en toppen dag! KRAM

http://mylife-mydreams.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har flyttat min blogg. Kika in på mitt nya place! :) www.nouw.se/lindapernilla ...

Kommer inom kort flytta bloggen! Mer info kommer ^^ 1196666529 ...

Godmorgon! Myser med min sjukling framför barnkanalen. Igårkväll kräktes han två gånger & jag slet fram handsprit och såg framför mig hur Matthias också skulle bli sjuk och att vi skulle behöva skjuta på att Hugo skulle komma hem pga smittan. Men ...

Sjukstuga. Hög feber & spyor. Låt mitt lilla gryn bli frisk! ...

Hej & hå.   Här hemma har mamman i familjen åkt på årets första dängförkylning. Kroppen orkar ingenting & iprenen flödar. Känns dock bra att det har brytit ut ordentligt så man slipper gå och vara smårisig i flera veckor. Snart är jag på G igen! ...