Jag är just nu ett vrak av känslor!

Ett vrak fylld av alla sorters känslor. Det är självklart bra, men det tar över mig på alla sätt och vis när alla känslor kommer samtidigt, eller när dom står på kö för att avlösa varandra.. alltihopa inom en kort period.

Jag hinner liksom inte med. Från att le och skratta, känna frid och fröjd och bara vara nöjd med tillvaron -

till att låta paniken komma, känna klumpen i halsen av gråt vara på väg ochatt inte riktigt ha någon kontroll över situationer.

Jag känner mig också åtsidosatt till stor del. Jag känner mig inte längre välkommen bland folk i min omgivning.

Mycket för att det ofta "krävs" alkohol för att umgås. Glöm inte bort att jag är gravid, inte rullstolsbunden och handikappad. Jag är fullt kapabel att gå på krogen, ha tjejkvällar & allt vad det innebär. Jag skippar bara alkoholen och spenderar kvällen med en cola i handen. Vad är det för skillnad? Blir mitt sällskap mindre värt utan alkohol?

Det händer mycket i min kropp för tillfället. Jag har aldrig varit med om detta tidigare! Inte i detta stadie. Jag har varit här förr, men inte medvetet. Min kropp har haft "en till kropp" i sig i 13 veckor nu. Kroppen ställs om, känslor blir mer framträdande och det är huller om buller i huvudet på mig. När jag väntade Hugo så fick jag min graviditet bekräftad när jag var i vecka 23. Jag "missade" första tiden och kunde lika gärna förväxla mina humörsvägningar med tonårshormoner. Jag var 14 år. 14 år!

Hugo fyller åtta år i år.

Han är inne i en ny test-period där han gärna testar mina gränser och vilka omvägar han kan ta för att få sin vilja igenom. Istället för att göra något som kan gå fort och enkelt, så prövar han och bråkar gärna en stund så att det tar fem gånger så lång tid, och han får en fem gånger så trött mamma, och han är fem gånger mer arg.

Många gånger så kan han charma sönder mig, vilja hjälpa mig med alla möjliga saker och kramas gärna mer än han brukar vilja. Idag när vi var på bio så var jag tvungen att snegla på honom ett flertal gånger och smeka honom på kinden.. för att han är min, för att han är så oerhört vacker och för att han äger mitt hjärta.

Sedan kommer trotsen, bråket och det eviga testandet. Något som gör mig till en tröttare mamma som ofta bryter ut i gråt.

Jag är medveten om hur min kropp är (eller inte är) just nu.

Jag önskar bara att min familj och mina vänner också förstår.

Detta är en period.

Mycket svammel.. men lite klarhet.

 

Johanna

6 februari 2012 13:20

Bamse Kramar till fina Linda <3

Det är inte konstigt om världen är lite upp och ner ibland, om känslorna svänger och huvudet grötar. Det är okej att vara trött. Det är okej att be om hjälp. Det är okej att vara liten ibland, även om man är stor!!!
Alla graviditeter är olika och alla upplever det olika. Det är början på någonting nytt! Idag, nu, när Hugo börjar bli stor och du har vuxit upp och hittat en massa i livet, som du inte hade då, gör också att allting känns annorlunda.
Kärleken är vacker just för att den är så skör och rädslorna som kan komma när man öppnar sitt hjärta gäller det att inte skrämmas av.

Du är inte ensam! Varken som ung kvinna, som mamma, som gravid, i en kärleks relation eller i att känna dig ensam...

Du är vacker och stark, även om du är svag! Du är härlig och fin, även de dagar som är grå!

Varma kramar <3

http://mylife-mydreams.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har flyttat min blogg. Kika in på mitt nya place! :) www.nouw.se/lindapernilla ...

Kommer inom kort flytta bloggen! Mer info kommer ^^ 1196666529 ...

Godmorgon! Myser med min sjukling framför barnkanalen. Igårkväll kräktes han två gånger & jag slet fram handsprit och såg framför mig hur Matthias också skulle bli sjuk och att vi skulle behöva skjuta på att Hugo skulle komma hem pga smittan. Men ...

Sjukstuga. Hög feber & spyor. Låt mitt lilla gryn bli frisk! ...

Hej & hå.   Här hemma har mamman i familjen åkt på årets första dängförkylning. Kroppen orkar ingenting & iprenen flödar. Känns dock bra att det har brytit ut ordentligt så man slipper gå och vara smårisig i flera veckor. Snart är jag på G igen! ...