Godmorgon!

Ja, det är faktiskt morgon för mig. Klev upp för en timme sedan, ungefär. Det var då länge sedan jag sov såhär länge.

Jag har iallafall hunnit med att plocka lite, vikt tvätt och slängt i en maskin med tvätt. Sitter nu med kaffekoppen & njuter.. idag är det verkligen kanonväder.

Jag läser en bok just nu som jag fått låna av Johanna. Den är super mysig & så ärlig! Här kommer en bit ur boken som jag tyckte var så härlig, och som jag kände igen mig så otroligt i! Jag skulle kunna ha skrivit detta själv. Det är såååå "jag".

Boken jag läser heter "Dyngkåt och hur helig som helst".

"Jag har mina barn varannan vecka. När barnen är hos mig så försöker jag självklart vara den perfekta mamman. Superdupermamman. Den starka, kärleksfula, sunda, tydliga och påhittiga mamman. När barnen sedan åker till sin pappa så åker all moral med dem. Första dagen utan barnen blir jag alltid deprimerad, håglös och jättetråkig att umgås med. Jag sörjer min förlorade tid med dem och skiter rätt fett i allt. Rutinerna åker i väggen och jag dricker mycket mer vin än jag borde."

Det är ju för tusan så det är!

Imorgon kommer iallafall Hugo hem. Jag jobbar 7 - 14. När jag slutar så åker jag direkt till Hugos skola, kramar sönder ungen & får äntligen tillbringa en vecka tillsammans med honom! Man är ju för tusan inte hel utan honom.

Jag & han, vi är en liten minifamilj, trots att det bara finns vi två.

Hos sin pappa har han "den stora familjen" med pappa, bonusmamma och bonussyster. Där levs familjelivet ut till fullo.

Hos mig har han.. mig! Den lugna och trygga platsen där det finns jag. En plats i harmoni där vi bara har varandra & där det alltid finns dett lugn för oss.

Missförstå mig inte.. hos Hugos pappa har han det extremt bra & trivs jättebra.

Det vet jag. Det säger han. Det ser jag. Det hör jag.

Men ändå.. hos oss finns det bara vi två.

Nej. nu ska jag minsann fortätta dona.. så jag blir färdig nångång & kan bege mig ut.

Så.. puss.

Jag vill bara koppla bort omvärlden för ett tag.

Ikväll kommer jag att göra något jag länge viljat göra.. något jag inte vågat, något jag gruvat mig för allt för länge. Ikväll kommer det ske & jag är inte ens nervös längre. Inte nu längre.

Det finns mycket jag vill säga.. men så lite som kommer ur mig.

Men... tvivla aldrig.

Jag älskar dig.

Morrn!

Ska strax pallra mig iväg till jobbet. 07.00 - 13.00, sedan hem & få något i magen och fixa lite.. därefter tillbaka till jobb 16.45 - 21.15

Så.. ungefär så ser min lördag ut! :-)

Är olidligt trött. Har sovit värdelöst inatt.

Men.. det är bara å köra på!

//

Lugnar ner nerverna med detta ;

http://www.youtube.com/watch?v=ziThYl6B2vw

...finns ingenting bättre!

Ska snart ut & vandra en sväng.. börjar jobba tidigt imorgonbitti, men behöver ändå komma ut & röra mig. Blir rastlös av att sitta hemma.

Är så gaaalet trött på Sandviken. Här får man inte tycka & tänka som man vill, man får inte ha några åsikter.. då blir man mindre omtyckt & borttryckt.

Men å andra sidan.. sedan när fan började jag bry mig?

NAAAAAAAAAT!!!!!!!!!!!!!!!!!!

;-)

Morrn!

Åh, vad allt blev bättre igårkväll efter att jag pratat med Erik!

Vilken fin vän han är. Det är bara Erik & Matthias jag kan skratta helhjärtat tillsammans med, på riktigt. Och Angelica, förståss!

Vore ingenting utan mina tre hjärtan till vänner! :)

Längtar efter min andra halva också! Min lilla Hugo.

På måndag kommer han hem & då blir jag hel igen! :)

Jag har dom finaste i min omgivning.

Utan tvekan!

Godkväll!

Här sitter jag. TV:n är på i bakgrunden och några smålampor är tända. Det är tomt och det är tyst, vilket inte alls känns särskillt OK.

Jag funderar och spekulerar omkring det mesta. Hur ska allting bli i slutändan? Hur ska jag lösa saker och ting, och hur ska jag känna?

Jag kanske måste tänka om litegrann, välja en annan väg vid korsningen längre fram & kanske byta tankesätt. Det finns inga genvägar nu.. nu är det rakt fram som gäller, över alla hinder istället för att smyga förbi bredvid.

Jag ser fram emot den dagen jag lyckats! Jag har mina mål, och trots att det känns så långt dit, så är jag ändå påväg! Och jag tänker inte stanna på vägen, jag tänker inte ens stanna och hämta andan.. nu är det kamp som gäller. Till 110 %.

Det känns som att jag inte kommer att få mycket sömn inatt.

Men det är, som sagt, för mycket ibland.

Precis som för alla andra.

[tack för att ni finns, ni fina som finns omkring mig just nu.

ni vet själva vilka ni är.. ni är fantastiska!]

Och.. tack till min otroligt fina jobbarkompis Camilla som finns för mig.

Du är så fantastisk & jag är så glad att jag träffat dig!

Utan dig hade det varit mycket svårare än vad det är.

//