Godmorgon.

Jo, för mig är det morgon. Har varit uppe och stapplat omkring mellan 2.30 tills Matthias väckarklocka ringde 6.15 inte pga smärta den här gången, utan bara vanlig "kan inte sova". Gick sedan och la mig vid 7-tiden och sov tills för en timme sedan, så det blev sömn ändå. Men dagen blir så kort när halva dagen går åt till att sova.

Igår gjorde jag en rensning bland Hugos kläder. Plockade ur sånt som han växt ur, kollade vad som behövs inhandlas nytt nu inför skolstarten och lite sånt smått. Drog sedan iväg in till valbo med Angelica H för att kika runt lite. Kom hem med tre par byxor och en huvtröja till Hugo. Så nu har han alla såna plagg han behöver. Nu ska det bara inhandlas skor och stövlar, regnkläder och dylikt. Ska höra med Hugos pappa om vad han har där hemma också, så det inte blir allt för många uppsättningar av allt! Grabben växer verkligen så det knakar & nu är han bara ett huvud kortare än mig.. vart ska det sluta? Fötterna växer rejält dom också, så snart kan han dela dojor med syrran & morsan! ;)

Annars så går vi bara och väääntar här hemma på våran lilla skatt. På tisdag är datumet här som vi väntat på, men jag tycker faktiskt att vi har väntat och längat tillräckligt nu! I helgen vore ju en utmärkt tid att anlända för bebis! Känner mig verkligen stor, tung och otymplig nu! Se själv.

Jag var hos barnmorskan i onsdags, 40 veckor och en bebis som ligger så pass långt ner att hon sa "oj, nu är det minsann inte långt kvar!" Hoppas att bebisen lyssnade och tog till sig det. Allting såg bra ut, både med hjärtljud och SF-mått.

Matthias vandrar runt som en rastlös hund här hemma om dagarna, full av längtan! Det är fantastiskt att se honom så engagerad och förväntansfull över allting som ska komma. Han har varit en otrolig stöttepelare för mig under graviditeten och har gjort allt han kunnat för att jag ska må bra, och han kommer verkligen att bli en helt otroligt fin och underbar pappa till våran lillbus, precis som att han är en helt fantastisk "bonus" till Hugo. Nu går han bara och väntar, pratar och kramas med magen och försöker övertyga den lill* där inne att komma ut! Men det är ett envist barn.. vad ska man förvänta sig när man blandar ett barn som en målare blandar färg? 50 % finskt, 25 % norskt och 25 % svenskt ligger där inne och gottar sig! ;)

Nu ska jag dricka upp kaffet, trotsa min val-kropp och göra ett ryck i hemmet! Sedan ska jag nog ta en promenad.. om orken finns! Men jag ska minsann försöka iallafall.

Håll tummarna och tårna för oss att busis vill kika ut i helgen!!