Att gå in genom dörren till Hugos skola, gå fram till honom & mötas av tindrande ögon, ett varmt leénde och en go kram. Att få höra att han längtat efter mig & att han vill kura ner sig i sängen framför en film tillsammans med mig ikväll -

då känner jag mig som varmast, som tryggast & som gladast.

Ingen kärlek i världen kan mäta sig med kärleken jag känner för min son. Min vackra, min älskade, mitt allt.

Han sitter fint i sitt rum. Jag hör honom pyssla med sitt. Tittar ibland in, ser på honom & tänker "snälla, låt det aldrig hända honom något. Låt honom vara min föralltid, låt mig alltid få känna denna varma känsla."

Jag är hel. Jag har min familj, min egen lilla familj som förgyller mina dagar med så mycket kärlek, så mycket värme, så mycket trygghet. Hugo accepterar "oss". Han ser Matthias som en del i oss, han ser oss som en familj - vilket värmer mig oerhört. Jag är glad för att vi älskar varandra, allihopa! Vi är ett fint team.

Jag finner inga ord. Jag älskar mina pojkar. Hur mycket går inte att förklara.

Vetenskapen om att dom finns, det är allt.

 

Jannike

21 november 2011 21:18

Hur gammal är han ? :)

http://jovring.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har flyttat min blogg. Kika in på mitt nya place! :) www.nouw.se/lindapernilla ...

Kommer inom kort flytta bloggen! Mer info kommer ^^ 1196666529 ...

Godmorgon! Myser med min sjukling framför barnkanalen. Igårkväll kräktes han två gånger & jag slet fram handsprit och såg framför mig hur Matthias också skulle bli sjuk och att vi skulle behöva skjuta på att Hugo skulle komma hem pga smittan. Men ...

Sjukstuga. Hög feber & spyor. Låt mitt lilla gryn bli frisk! ...

Hej & hå.   Här hemma har mamman i familjen åkt på årets första dängförkylning. Kroppen orkar ingenting & iprenen flödar. Känns dock bra att det har brytit ut ordentligt så man slipper gå och vara smårisig i flera veckor. Snart är jag på G igen! ...