Pissväder!

Jag kom precis hem.. Tog mig en tur till Angelica och barnen för att ventilera litegrann, dela mina funderingar & bolla mina tankar med. Ibland är det svårt att förstå saker på egen hand, och så mycket lättare att få lite hjälp på traven.

Varför? Hur? Vad?

Nu är jag hemma igen. Tog en sväng förbi ICA för att handla lite "behöva ha" saker. Nu tänker jag ta en dusch, hoppa i mjukiskläderna & kura ner mig i Hugos rum för att titta på film i ensamhet. Längtar oerhört efter min lilla pojke, så då tillbringar jag kvällen i hans rum! :)

Imorgon blir det lite festligheter tillsammans med Matthias, hans bror och lite fler folk. Och (hör och häpna) så ska Angelica med ut och festa! Ska bli grönjävligt skoj att få med henne också.

Vi blir i stensätra hos Matthias föräldrar, så det blir ju spännande på sitt vis också! :-)

Nä, dags för en dusch..

Sitter & kukkelurar och lyssnar på regnet. Regn kan vara avslappnande & rogivande ibland det också.. inte bara trök!

Imorse satte jag klockan på 8.30 ville inte sova bort hela dagen. Men istället kryper jag upp i soffan & kikar färdigt på pirates filmen (trean) som vi somnade ifrån igår, och sedan på wall-e, så det blev ändå inte så mycket vettigt gjort!

Sedan har jag mest bara funderat & tänkt. Tänkt på hur annorlunda folk är när dom sitter med näsan framför skärmen & blippar. Då är det hårda ord, hån & nedvärdering. Men irl så är det helt annorlunda! Vad är det för fel med att prata? Är det inte lättare? Då andra får en chans att berätta sin version, och sitt tänkande omkring allting? Varför inte komma till mig och fråga istället för att förutse att "så här är det". Vet inte om det är feghet eller vad det är.. för att "jag bryr mig inte" kan ju inte stämma, eftersom energin läggs ner på att störa sig på det jag gör!

Jag trivs med mitt liv, jag känner att jag valt rätt väg & jag har följt mitt hjärta.

I så många år har jag levt i ovetenskap om "hur det ska vara". Jag har trott på ord som varit tomma, blivit lurad och smutskastad i så lång tid.

Samtidigt har det varit vackert många stunder, jag har många fina minnen.

Men.. det är så här jag vill göra. Varför inte låta mig göra så? Varför inte tänka "hon mår ju bra"! Varför denna ständiga nedvärdering?

Jag har två föredetta vänner som jag idag inte har någon som helst kontakt med. Jag vet vad som snackas bakom min rygg, jag vet vilka ord som sägs.

Men jag beundrar dom ändå, på ett sätt. Dom är starka, dom har förmågan att göra saker som jag inte kan, liksom jag har förmågor som dom inte har.

So what att vi var för olika, hade olika synpunkter & därmed satte stopp för vänskapen? Vi hade ju super kul när vi väl hade det, och vi har många minnen.

Det kan man tänka på istället!

Alla är så olika.. så varför lägga negativ energi på saker man ändå inte kan förändra? Om det nu är så uppretande, tänk på något annat. Lägg energin på bättre saker. För jag kommer aldrig förändras! Jag är den jag är.

Jag har lärt mig att aldrig ta åt mig av andras ord, om jag inte själv vill.

Jag har lärt mig att den väg jag väljer är rätt väg för mig. Just då!

Jag vet att alla gör misstag, och gör om dom igen.. men det är mitt problem, det är mina egna konsikvenser jag får ta.

Men.. jag väljer ändå själv! Antingen får folk respektera det, eller också så kan dom gå - utan att lämna skitiga fotavtryck efter sig!

Jag trivs med mig själv! Jag är lååångt ifrån perfekt - precis som du.

Men jag trivs ändå med mig själv och den jag är.